Letar lägenhet för fullt... det är inte det lättaste. Har efter min skilsmässa för första gången i mitt liv både skulder och anmärkningar. Hade förut varit tillräckligt för att knäcka mig men med mina nya kunskaper har jag lärt mig att acceptera det jag inte kan göra något åt, och låter det inte ta över hela min tillvaro. Det kommer att lösa sig på sikt, och jag kan börja om, värre än så är det inte.

Oavsett... jag letar... och kontaktar allt och alla som möjligen kan hjälpa till. Var på anställningsintervju i Måndags, ett jobb jag trodde att jag verkligen ville ha... tror att de vill anställa mig, men jag blev så tveksam... klarar jag av det just nu?

Träffade några av vännerna igår... det är egentligen sambons vänner (soon to be ex-sambo) men vi har funnit en egen relation, som står på egna ben, och jag känner att jag har massor av stöttning från dem.

Är förvånad över hur mycket jag klarar av utan att rasa, har ju slutat med anti-depp medicinerna och känner mig frisk och starkt och kreativ. Det kommer att lösa sig, för mig, för dottern och livet kommer en dag att bli som jag önskar. (men... då hittar man nya önskningar att leta efter, för vem kan vara "nöjd" ?!)