Min dotters pappa verkar i alla fall tro det. Men han väljer att säga att det är hennes fel att det är som det är... för hon valde ju att bo hos mig, och hon väljer ju att inte vara hos honom och hans nya familj... dit är hon ju alltid välkommen, till "sin" nya familj. Dottern föreslog att de kunde ha en dag i månaden då de träffades själva och gjorde ngt för att lära känna varandra, eftersom det snart gått två år utan regelbunden kontakt... men nej, den tiden kan inte han avsätta till EN i familjen... hon är 17 år...

Letar lägenhet för fullt... det är inte det lättaste. Har efter min skilsmässa för första gången i mitt liv både skulder och anmärkningar. Hade förut varit tillräckligt för att knäcka mig men med mina nya kunskaper har jag lärt mig att acceptera det jag inte kan göra något åt, och låter det inte ta över hela min tillvaro. Det kommer att lösa sig på sikt, och jag kan börja om, värre än så är det inte.

Oavsett... jag letar... och kontaktar allt och alla som möjligen kan hjälpa till. Var på anställningsintervju i Måndags, ett jobb jag trodde att jag verkligen ville ha... tror att de vill anställa mig, men jag blev så tveksam... klarar jag av det just nu?

Träffade några av vännerna igår... det är egentligen sambons vänner (soon to be ex-sambo) men vi har funnit en egen relation, som står på egna ben, och jag känner att jag har massor av stöttning från dem.

Är förvånad över hur mycket jag klarar av utan att rasa, har ju slutat med anti-depp medicinerna och känner mig frisk och starkt och kreativ. Det kommer att lösa sig, för mig, för dottern och livet kommer en dag att bli som jag önskar. (men... då hittar man nya önskningar att leta efter, för vem kan vara "nöjd" ?!)

Gjorde det stora misstaget att läsa en blogg jag borde låta bli... en blogg där min exmans nya flickvän gärna slänger in kommentarer om mig och mitt liv, som hon egentligen inte vet något om. Gör det ont, klart... kan jag bortse från det och vara en större människa? Försöker.

Var på en anställningsintervju igår. Tror att de vill ha mig, men själv tvekar jag och funderar på om jag är rätt person för jobbet... man vill ju gärna vara nöjd med sin insats och inte skaffa sig en energiparasit som trycker ner en ytterligare... jag funderar vidare och dryftar det med mina nära och kära.

Är mitt i en separation. Har efter min skilsmässa för två år sedan varit tillsammans med en man i ett år...

Jag ser saker jag känner igen, saker jag inte tycker om, saker som jag inte vill ha i mitt liv igen. Ska utveckla detta vid ett annat tillfälle.

Ska kolla på teater i kväll, jag och dottern ska tillsammans se en av mina väninnors produktion, ska bli både roligt och spännande, hon är duktig hon!

Letar jobb, lägenhet, försöker sälja mitt hus... tragglar vidare i träsket men mår faktiskt över all förväntan.

Skriver nog mer senare idag... känner att jag saknar struktur och bara slänger ner saker efterhand som jag tänker dem... det kommer mera!